This is too kawaii!!!!! (tears rolling down my cheeks) - Kanon 2006 animerecension

Jag är här, tillbaka efter min långa animeresa genom tårar, tårar, tårar, chips och mer tårar! Om ni är lite coola och fucking asgrymma nu (no offence mot er som inte är det, älskar er också!) så ploppar det genast upp två animeserier i era huvuden: Angel Beats eller Clannad. Men till er chock, animen som förde mig igenom dessa många manliga tårar är faktiskt animen Kanon. Ja, låt namnet sjunka in på tungan för det förtjänar det verkligen: "Kanon".

Jag började kolla på Kanon med en hel del förväntningar; en hel del personer hade pratat om Kanon som en perfekt anime om man älskade Clannad, vilket jag gjorde, och i min typical Masa-fashion tog det mig flera månader tills jag slutligen kom fram till att det kunde vara en ganska bra idé att se den. Men, som ni vet, med förväntningar har bra serier en tendens att verka mycket sämre. Men Kanon överraskade mig på mer än ett sätt där... Behöver jag säga att det var bra? Okej jag säger det
DEN VAR ASBRA!!!!!
Tro mig, det är inte ofta sådant händer men Kanon var fortfarande asbra, minst lika bra som om jag hade sett den oberedd, även om jag hade fått det sagt till mig att den var asnajs! Så, eftersom jag vet att den var bra men inte än har bedömt HUR bra så kände jag det var på tiden att jag började jobba mig igenom min hög med orecenserad anime och yeah, sen kan det ju vara kul att dela en sådan fantastisk anime med er också. ;-) Så, här kommer det!

Kanon är en anime från 2006 av Kyoto Animation, och är animeadaptionen av dess Visual Novel, eller helt enkelt ett spel för er som är nya inför termen, av spelskaparna Key. Inte helt oväntat var det precis samma företag i bägge fall som gjorde Clannad som är hyllad som ett mästerverk, så needless to say har Kanon en del saker att nå upp till... Kanon är 24 episoder lång. Också värt att notera är att detta inte är fösta gången Kanon fått en anime, men första gången var ett antal år tidigare och enligt många betydligt sämre, så yeah! Om ni går in i denna serie kan ni förvänta er en del romantik och drama, samt lite övernaturligt.

Storyn följer Yuichi som kommer tillbaka till en kall snötäckt stad där han varit sju år tidigare, men hans minnen om vad som egentligen hände senaste gången han var där är som försvunna. När han kommer till staden börjar han genast gå i skolan Highschool där, och träffar en massa personer (99% kvinnliga karaktärer eller så) med vilka han pratar, lär känna, upplever saker och lär sig ting om sitt förflutna och allt som faktiskt hände när han var i staden sist.

Karaktärer finns det en del av, och den viktigaste av dem är uppenbarligen Yuichi, som helt enkelt kommer till staden, lär känna tjejer och gets shit going, like a real man!

=

Like a fucking man!!!!!

Och sen har vi, well tjejerna i fråga som jag verkligen inte vill avslöja för mycket om mer än att de ryker av Moe!!!!! (För det är ju Kyoto Animation!) Och för er som inte vet vad Moe är, här kommer en vetenskaplig förklaring:

Moe är när en anime använder sig av kvinnliga karaktärer som är överdrivet söta och fucking adorable så att man bara vill fälla en cutenesstår och lägga sig i gungande fosterställning på golvet. Ett asnajslischt exempel på Moe skulle jag säga är t ex Nagisa i Clannad:

Så yeah, Moe=stora ögon och f**kin cutenessbombs

Så, vilka mer karaktärer har vi...? Ja, vi har ju den där lite roliga manliga idiotakompisen som man så ofta ser i Visual Novels. Men yeah, han är lite puckad och rolig så inga klagomål här! (Masa kan relatera...)... shut up!

Och vad har jag att säga om allting nu, mer än att det är fantastiskt?

Storyn är underbar, av den anledningen att den helt enkelt är något av det mest rörande jag sett och bringade mig en massa tårar. Varje heroine fick en egen del av animen, varje del hade utmärkt längd, samtidigt som man kan se någon form av tråd som får det hela att verka ganska sammanhängande. Missförstå mig inte, allting makes sense perfekt, men självklart, eftersom Kanon ursprungligen är en VN, så blir tjejerna och deras arc enskilda handlingar som är ganska tydligt skilda från varandra. Vad jag menar däremot är att detta verkligen inte stör den sammanhängande upplevelsen, och det hela känns väldigt väl genomtänkt och utfört. Handlingen blir också desto vackrare tack vare snön och staden där allt händer. Mitt slutgiltiga beskrivande ord för handling kan inte vara ett annat än "skitfin"! Och underbar... och sorglig... och hearwarming... (Och jag vet, det var mer än ett ord men yeah, u get the idea!)

Karaktärerna är likaså underbara, de har skilda personligheter och är i bra kontrast till varandra, och tar med sig fenomenala stories som kan få vilken man som helst att verka som en total pussy! (Eller en Shinji Ikari som man också kan säga!) Och vad som gör det hela ännu bättre är att till och med stereotyperna är bra! Ta t ex Mei som jag tyckte verkade enormt tråkig eftersom jag inte gillar tysta karaktärer, men hon...! Hon var tyst, men hon var samtidigt så mycket mer! Det finns inte en karaktär som jag ogillade i Kanon!

Och sist men inte minst, huvudkaraktären Yuichi är klockren då han faktiskt känns som en huvudkaraktär och inte som en tom roll, som i så många andra haremserier. Han och hans relationer med karaktärerna känns sanna och rörande, han känns som en karaktär som är mer än ett verktyg för storyn, han...! (Ja, jag har lite svårt att uttrycka min kärlek för denna serie men deal with it!)

Animationen ser jättefin ut med läcker snö, fina miljöer, snyggt gjorda karaktärer, flytande och helt enkelt underbart! Kan inte säga mer än att animationen var fett najs!

Ljudet ger en hel del fint soundtrack som passar jättebra för tema samt scener, och får settingen att kännas ännu mer fulländad med fallande snö i sällskap av stilla och tonande musik. Jättebra VA sam öser känslor! Och både opening och ending passar pricksäkert för animen, såväl animationsmässigt som rent ljudmässigt.

Personligen älskade jag den här serien, som synes av min bristande humor (man skämtar inte om Kanon!!!), och jag skojar inte när jag säger att det är riktigt svårt att ens försöka beskriva hur mycket jag gillar den här serien. Storyn var fantastisk, karaktärerna var underbara, animationen var ren och fin och klarade settingen utan problem, ljudet kändes som en viktig del av animen som gjorde mycket för upplevelsen och inte uppfattades som ett dumt tillägg som i så många andra serier. Och det övernaturliga i serien kom inte oväntat, och fanns genom hela storyn, vilket var en obeskrivlig lättnad!

Så, mitt betyg för den här animen? Jag måste erkänna att jag nästan är rädd för att sätta ett lägre betyg än vad serien förtjänar men u know, a reviewer´s gotta do what a reviewer´s gotta do , så nu sätter jag igång kalkyleringsprocessen utifrån de fem aspekterna handling, karaktärer, det visuella, ljudet och personlig åsikt... Kanon får 9,8. Denna anime var... damn jag tappade orden igen! Helt enkelt, jättebra anime, lätt bland mina tio favoriter!