Ett spel som är bättre än föregångaren på alla sätt och vis - Assassin´s Creed II spelrecension

Spelrecension här, let´s go!

(Men Masa, bakgrundshistorian då!) Just det!

Okej, så yeah, hur kom det sig att jag började spela ACII, det undrar ni allt va? Jo det var så här... det fanns på samma skiva som första AC, och yeah. Så, vad jag basically tänkte när jag köpte det var "najs två spel för ett!!!!" och yeah, eftersom att ettan inte fullständigt sög så tänkte jag att det kunde vara kul att köra tvåan som alla faktiskt sa skulle vara bra. Och nu, baaam, let´s review!

Spelet är från 2009, återigen av Ubisoft Montreal, och är en direkt sequel till första spelet, men nu med en ny huvudkaraktär (fuck yeah!!!!!!!) och givetvis Desmond. (Nooooo!) Och spelet är basically hyllat, kan jag säga redan nu, av en massa anledningar och är enligt i princip alla omåttligt mycket bättre än AC I, och det, för att uttrycka sig fint, är jäkligt fucking skitsant! (Och ja, det är kul att vara fin i munnen!)

Så, handlingen denna gång följer, som jag sa, Desmond, den jätteintressanta barägaren som fått sitt liv förändrat för evigt då ett gäng mystiska personer har fångat honom för att gräva i hans DNA och ha honom uppleva sina förfäders minnen för att hitta något... (typ) Men i detta spel är hans roll större än att gå och lägga sig och sedan vakna då han faktiskt flyr från anstalten med hjälp av några andra för att sedan börja uppleva andra minnen i animusen som nu kan hålla sig aktiv under en längre tid så att man slipper se hans intressanta liv mellan sessionerna (som i ettan var lika intressant som min lilltå) och denna gång upplever han minnen, av anledningar jag inte tänker avslöja, lämnade efter den karaktärsfyllda unga mannen  Ezio Auditore i Italien på den senare halvan av 1400-talet, vilket givetvis betyder more-fucking-batman-time! Jag vill inte avslöja så mycket mer om Ezio än att hans story har en del coola lönnmord att erbjuda, av en massa olika slag med gammal historia ständigt närvarande på ett eller annat sätt.

Och under detta äventyr får vi möta, och döda, ett gäng historiska personer som kommer tilltala den historieintresserade såväl som den som inte bryr sig ett skit och helt enkelt vill spela spelet. (Skyldig)

Så, då kan man undra, är Ezio en värdig huvudkaraktär? Okej, nu ska jag bara låtsas att jag inte hörde er ställa den frågan... (Såklart han är ffs det är ju Ezio Auditore!!!!!!) Så, word. Ord kan inte beskriva hur mycket bättre Ezio är än Altaïr, av en enkel anledning: Ezio har karaktär. Ezio är en karaktär som känns levande för han har anledningar för att göra det han gör, även om han blir en assassino kan man fortfarande se skymtar av hans karaktär och personlighet från innan, och han känns mer som en karaktär man kan relatera till, och inte lika enormt avlägsen som Altaïr. Och dessutom, han förändras genom spelets gång eftersom spelets handling sträcker sig över flera år, vilket bara får honom att kännas ännu mer levande.

Och när vi ändå pratar om levande: gameplay. Gameplayet är helt otroligt, av så många olika anledningar så att jag inte ens vet var jag ska börja. Så, vad ska jag börja med? Eh... tar världen och hur det är att vara Batman i Italien.

Så, hur är det att vara Batman i Italien? Blodigt asgrymt! Den värld man är i nu ser vackrare ut, mer visuellt imponerande och erbjuder många fler höga tak, och jag kan helt enkelt säga att det är roligare på så sätt att vara där. Spelet introducerar även ytterligare finesser som man kan använda för att färdas genom luften, över marken, like a boss. Och, det kanske absolut viktigaste, man kan simma! Thank God för det, tycker det borde komma lite med lönnmördarutbildningen att man ska kunna simma! Och för övrigt känns världen i helhet mer levande, inte minst för att de har lagt till fler ljud och repliker till alla NPCs, vilket mångfaldigt förbättrar upplevelsen. Men slutligen, det är inte helt perfekt, av en anledning som jag kommer ta upp senare.

Och om vi ska gå vidare kan jag bara säga att spelet inte slutar imponera där! Ni som spelat första spelet i serien eller läst min recension vet att uppdragsvariationen var riktigt sunkig och att lönnmorden snabbt blev gamla och tjatade, men låt mig försäkra, så är inte fallet i AC II, för man kan inte tolka det som något annat än att de lärt sig av sina misstag! Denna gång är det mer fokus på en utvecklad story, rätt intill solida uppdrag som ger mycket variation och får den ena assassinationen att skilja sig från den andra. Att döda måltavlorna är roligt och ger olika upplevelser av spelet, och den starka handlingen gör samtidigt så att det inte bara handlar om dödandet, utan också om jakten. före. Och att det nu är skillnad mellan story och att bara spela och utforska världen gör det verkligen lättare för den som bara vill ha kul i den magnifika spelvärlden!

I AC II finns det även pusselbanor som man ska ta sig igenom genom att klättra, hoppa och whatever, och jag måste säga att dessa kan vara väldigt välgjorda och roliga, men att det är bra att spelet inte tvingar en att köra dem mer än nödvändigt.

Och spelet i övrigt doftar ljuvliga tillägg som får en att undra varför man någonsin skulle vilja spela om ettan eller lämna skärmen, så till och med Jackie Chan ter sig blek i jämförelse! (Please don´t hit me pleeease!!!) Fler vapen, fler olika vapen i varje kategori som alla ser olika ut och skiljer sig, dubbla lönnknivar som gör att man kan känna sig ännu mer badass, möjligheten att anpassa klädfärg och rustning samt mantlar, och listan går vidare! En sak är klar: tilläggen gör lönnmorden bara ännu roligare då många av de senare och svårare mer än ofta kan ha flera lösningar, allt beroende på hur man själv vill göra det. Och sen en förändring till, men möjligtvis inte en bra en, är det faktum att man nu kan använda pengar då spelet för första gången nu har ett pengasystem. Men det är just det som leder mig till de sämre delarna av det nya gameplayet:

- Pengasystemet är ett bra tillägg men känns inte helt färdigt och genomtänkt, och det blir inte bättre av det faktum att man i många fall inte ens behöver bättre vapen, än mindre pengar.

- Bristen på utmaning. Den låga svårighetsgraden gör så att det inte finns någon större anledning att skaffa de bästa vapnen och allt, det enda man kanske kan ha lite nytta av är förbättrad rustning men inte ens det är säkert, vilka verkligen tar bort själva idén med ett pengasystem, samt gör det hela till ett i slutändan enkelt och lite tjatigt spel. Problemet i det ligger mycket i stridssystemet som har en del bra tillägg och ser bättre ut, men har det problemet att det enda man i slutändan gör i striderna är att kontra, kontra och kontra! Fienderna tar alltid initiativet, det finns ingen anledning för mig som spelare att göra det, vilket får det hela att bli ganska tråkigt efter ett tag, vilket AC I, tro det eller ej, på sätt och vis klarade bättre. Striderna blir alltså snabbt ganska tråkiga.

Och nu till grafiken! Grafiken ser ganska fantastisk ut och, som jag sa, städerna ser enormt vackra ut, karaktärsdesignerna är bättre, karaktärerna i sig ser bättre ut och spelet ger nu en massa cinematiska scener som är ett rent nöje för ögat att se! Och spelet har en massa fina detaljer! Problemet kommer däremot då objekt samt personer tenderar att försvinna, även på kortare avstånd, vilket verkligen kan förstöra den annars så bra insättningen och känslan av nu i spelvärlden. Det blir inte heller bättre av att AC II har en del förskräckliga laddningstider och tenderar att frysa med ganska jämna mellanrum, med det enda positiva att spelet oftast kommer igång igen efter någon sekund och man i de absolut flesta fallen inte behöver starta om, men det ger ändå verkligen skit i ögat.

Ljudet är drastiskt förbättrat om man jämför med första spelet! Fantastiskt röstskådespel, särskilt av den som gör rösten för Ezio vars insats inte kan beskrivas som något annat än utomordentlig! Och spelet erbjuder även mycket mer musik nu, som passar jättebra för spelet, tiden och miljön, och som håller sig in i slutet, vilket inkluderar den asgrymma creditsången! Och inte minst, man kan spela hela spelet med fucking Italienskt tal!!!! Att det finns flera dubbningar i sig är bara bra för att spelet då kan tilltala fler spelare, men fucking italienska!!!!!!!!! (Och japanska var också ganska beast!)

Personliga tillägg är att jag verkligen älskar Ezio som karaktär, så klockren! Visar mycket personlighet och ger verkligen storyn det där extra, och förändras verkligen genom spelet! Och riktigt najsliga sidokaraktärer också! Och inte minst, en massa saker att göra! Den som vill helt och hållet klara av det här spelet, kommer ha mycket att göra! Men en dålig sak är att spelet nära slutet tvingar en att göra föga roliga saker då man bara vill komma till nästa uppdrag!

Assassin´s Creed är på många vis ett sätt som bryter alla odds, för efter intrycket jag fick av ettan var jag inte särskilt imponerad men det här spelet flög förbi nästan alla mina förväntningar. Så, betyget för ett sådant spel som detta kan bli ett svårt ett att komma fram till, men nu är det i alla fall dags för det. Assassin´s Creed II får 9,2. Det är ett enormt bra spel och är en upplevelse utan sitt like, är detta vad man vill ha är detta det enda stället där man kan få det. Det som drar ned betyget lite är att en del funktioner känns lite ofärdiga, och att i ett spel som sätter sin ribba så högt blir bristerna desto värre, men om man tänker på hur otroligt spelet egentligen är blir det lättare att förlåta den för det. Överhuvudtaget är det kul med ett spel där man verkligen kan se att skaparna har ansträngt sig så mycket som de har, och det ska de ha all uppmärksamhet för!

Som mina avslutande ord: Min respekt för Ubisoft är nu skyhög då de kunde lyssna på klagomålen angående sitt första spel och mer eller mindre erkänna att det inte var det bästa, och sedan kom med allt de har för en uppföljare som bygger vidare på och blir bättre än föregångaren på alla sätt och vis.