Amagami SS animerecension

Vem gillar inte kärlekskomedier! Svar: En hel del. Varför? För att även om genren i sig är bra ligger, tyvärr, många av problemen i de tusentals serier som hör därtill. Varje år kan man räkna med att det kommer ett antal romantiska komedier med skolmiljö, och att många av dem är dåligt skrivna eller påminner om varandra upp på en skamlig nivå. Detta kan även tänkas leda till att seriöst bra serier som kanske till och med bara riktar in sig på den romantiska aspekten får skeptiska tittare och dåligt rykte. Min poäng med denna inledning är att, i min åsikt, animevärlden  behöver fler serier som trots sitt populära val av genrer kan överraska och komma med nytt... Amagami SS. Amagami SS är svaret, detta är vad vi behöver... eller? (Man är ju bäst på att skapa cliffhangers!!!!!)

Så, Amagami SS är en animeserie från 2010, eller egentligen två serier om man räknar med Amagami SS Plus som är den andra säsongen, vilken jag givetvis kommer inkludera. Så, första säsongen är 26 episoder, och Amagami SS Plus är 13 episoder, och bägge är gjorda av animationsstudion AIC. Bägge delarna är skrivna av Noboru Kimura och Touko Machida.

Och nu till... den ljuvliga handlingen!

Så, the baby picture aside!

Amagami SS följer vår huvudkaraktär Junichi Tachibana som är en hyfsat normal snubbe, som är normalt pervers av naturen (OMG det här känns ju som något nytt!!!!!) som hade en tjej han gillade och stämde upp en dejt med på julafton, som aldrig kom och lämnade hans stackars hjärta i bitar som sedan dess hindrat honom från att satsa på ett förhållande, och gjort honom allmänt försiktig vad det gäller kärlek. Så, han är väl smått skeptiskt till att slänga sig på närmsta tjej på grund av sin smått misslyckade dejt två år innan och lever sitt liv som vilken japansk ung man som helst: Vara slacker i skolan och låna porrtidningar av sin minst lika perversa polare. Och det kanske är nu som ni tänker "Låter ju som en rolig handling..." men det är efter det som jag utbrister "Jag är inte klar så just shut the fuck up..." och fortsätter. Så, vad händer mer än att han och hans polare dummar sig i skolan? MYCKET MER, då det finns tjejer, sex stycken, som han kan komma att prata med och som kanske har möjlighet att göra hans jul till en glad en.

Och vad det gäller karaktärerna vill jag egentligen inte gå in på alla, även fast alla finns i introt och det görs ganska uppenbart från början vilka som serien kommer handla om. Men här är några:

Haruka Morishima som är den populära tjejen i skolan och alla snubbars dröm (every show needs one of these and you know it!) och yeah, varför skulle hon inte då vara Junichis drömtjej för den delen... (Awaiting good answer...) Exakt, så yeah, och hon är väl vad man skulle kalla ganska oberäknelig och gillar söta saker. (Naaaw!) 

Kaoru Tanamachi som känner Junichi sedan högstadiet, och har en väldigt vänskaplig relation till honom och även hans polare Umehara.

Sae Nakata som är asblyg och... jätteblyg.

Masayoshi Umehara som är Junichis dickhead vän. (Bokstavligt talat asså!)

Och nu när ni vet ungefär vad serien handlar om och kan tänkas ge, let's get reviewing!

Handlingen låter inte som något särskilt och utanför rätt perspektiv är den inte det heller, men det är just vad den bygger på som gör den stark. Amagami SS brukar, eller "skapar" beroende på vem man frågar, omnibusformatet, vilket innebär att serien har olika universum och timelines vilket gör det möjligt för huvudkaraktären att komma in på romantiska spår med alla karaktärerna utan att behöva välja endast en tjej som är det enda sanna romantiska intresset, eller som en smart man beskrev det i sin Photo Kano review (se arkivet) : "... det gör det möjligt för honom att inse sina känslor för en annan kvinnlig karaktär utan att vara en otrogen skitstövel."

Så, för en sådan serie som denna serie där varje tjej får en chans, eller omvänt att huvudkaraktären får en chans med varje tjej, krävs ju givetvis fokus på det relevanta, dvs. den romantiska aspekten, och detta gör Amagami SS utmärkt. Serien är tillräckligt lång för att utveckla relationerna mellan karaktärerna och inte tvinga fram dem (som Photo Kano), gör karaktärerna och deras konflikter intressanta (och inte som Photo Kano...) och ger varje arc en stark känsla av säregenhet som gör just den speciell! (Och inte som fucking Photo Kano!!!!!) Så enkelt sagt, serien fokuserar på romantiken, den gör det väldigt bra, och varje del har något särskilt att ge som gör att man som tittare inte blir uttråkad. 

Andra bra saker är att den gör ett ganska bra jobb med att hålla sig originell! 

Och detsamma gäller för Amagami SS plus som tar upp nya händelser som håller det hela intressant, och uppfyller perfekt sin roll som en fortsättning.

Men nu till delarna av handlingen som jag inte riktigt gillade. Jag har inte mycket att klaga på men jag har en del saker, en del VÄLDIGT STÖRANDE SAKER!!! Det största problemet jag såg i handlingen, som faktiskt finns i bägge säsongerna, är vad jag ser som ett väldigt tragiskt misstag gjort av skaparna. I bägge säsongerna har de utmärkta avsnitt som skulle funkat perfekt för att runda av säsongen och inte minst serien på väldigt fina sätt, om det inte vore för det förskräckliga faktum att de inte får sina rättmätiga platser som de sista avsnitten. Nej, för i istället slänger de in specialavsnitt som fullständigt förstör upplevelsen och känslan av en serie som verkligen kunde och satsade på att bygga upp bra romanser! Sista avsnittet i första säsongen är så puckat och förargelseväckande att jag bara vill springa till Uppsala Konsert och Kongress, åka upp- och nedför rulltrapporna som ju är jätteroliga samtidigt som jag minns de känslor jag fick genomgå då jag såg School Days!

Men nu till karaktärerna, som kanske ändå är den viktigaste delen av denna anime, och låt mig redan nu säga att jag älskar dem alla, och förklaring följer: I början verkar vissa av karaktärerna ganska tråkiga och en del rent stereotypa, men som sedan mer eller mindre fullständigt krossar de förväntningarna då de visar sig vara så mycket mer och snabbt växer på en. Ett bra exempel på det är Kaoru som jag först trodde skulle bli en av dem som jag gillade minst, men som sedan kom att bli en av dem jag gillade mest! De förändras inte till en omåttlig grad, men de bygger vidare på de roller de fick på ett utmärkt sätt! I slutändan är den bästa förklaringen av karaktärerna antingen att de har sina grundläggande roller: "Den populära", "Barndomsvännen", "Den Blyga", men sedan visar att bakom varje roll finns det så mycket mer att ge vilket mer än ofta får karaktärerna att framstå som mer verkliga. (Och lätta att få en crush på!) Den andra förklaringen av varför karaktärerna är så bra är: "Se animen själv och dela glädjen!"

Det enda lite svagare med karaktärerna är egentligen huvudkaraktären som har tillräckligt mycket personlighet för att man inte ska kunna hamna i hans skor när man kollar på serien, men å andra sidan inte är så djup att han gör sig perfekt som central karaktär. Men å andra sidan, hans uppgift kanske egentligen är att attrahera tjejer och underhålla tittaren vilket han gör utmärkt! Vissa kan även störa sig på att han ter sig så dum och blind ibland, men kom igen, det skulle inte vara en riktigt romance-serie utan en trög manlig huvudkaraktär som knappt verkar förstå vad "Aishiteru! <3" betyder, sagt direkt eller indirekt, eller ens med Google Translate! (Oh wait, jämförelsen med Google Translate kanske sabbade bilden lite...) 

Så min slutsats av denna del av recensionen är att karaktärerna är asgrymma och underbara, och till stor del inkluderar det Tachibana, vår tröge huvudkaraktär, samt att GOOGLE TRANSLATE SUGER!

Sååå...

and...

... well, it did certainly not help him!

Och så vidare till animationen! 

Animationen ser ganska bra ut, och även om miljöerna inte är de bästa jag sett så ser karaktärerna jättebra ut! De har alla olika drag från varandra, och ser faktiskt ganska realistiska ut, men med lagom måtta. (Så nej, detta är inte som Aku no Hana!) Och det faktum att de har realistisk hårfärg och ser så bra ut som de gör passar verkligen utmärkt med serien som den är! Scenerna som ska vara vackra ser vackra ut! I slutändan vad det gäller animation är Amagami SS inget nytt och banbrytande, men den gör ändå sannerligen ett bra jobb!

Och nu ljud! Så först av allt, klockrena openings och endings som reflekterar den söta och vackra handlingen! Ett ending för varje arc, och jag gillade nästan alla!

All voice-acting var spot-on! Varenda röst passade för karaktären den tillhörde, och alla röstskådespelarna verkar ha gjort ett utmärkt jobb! Eller ja... ett ord... två ord... Saes röst! Så yeah, jag fattar att hon är blyg men hon behövde väl ändå inte låta som att hon är konstant hes och bestämde sig för att dricka diskmedel för att *lösa (haha. hahaha. hahahaha.) upp situationen! Så yeah, hennes röst passade på sätt och vis kanske hennes karaktär men jag störde mig ändå lite på den...

Och sist men inte minst: jäkligt bra soundtrack! Musiken skapar enorm harmoni och bidrar till den där Amagami SS-känslan samt känns som en väsentlig del av den, och jag blev chockad av insikten att jag fortfarande kommer ihåg så mycket av seriens bakgrundsmusik! Men tyvärr, bland dessa många fantastiska låtar finns det de överdrivet generella school-life-låtarna som verkligen inte gör något nytt och drar ned värdet på seriens musikvärde.

Bland mina övriga synpunkter kan jag bara tillägga hur bra den här serien är för att den visar en stor medvetenhet; den vet vad den är och varför man som tittare kommer dit, och ger en precis det man vill ha. Och ljudet, även om jag nyss gick igenom det kan jag inte förtydliga hur väl det förstärker den där mysiga stämningen och de känslor som man känner då man ser denna serie...! Synd bara att den inte verkar känna igen perfekta slut när den ser dem och bestämmer sig för att slänga in irriterande bonusavsnitt som verkligen förstör magin som man känt genom hela säsongen tills just den tidpunkten! Och en annan grej som smått stör mig är att vissa av konflikterna kunde ha varit starkare.

Så, mitt betyg för Amagami SS totalt, om man tar alla värden samt tar med andra säsongen i räkningen (inklusive de förskräckliga specialepisoderna!) blir poängen 8,6; en underbar serie som verkligen skiljer sig från vad man brukar se, och ger många karaktärer som gör det lätt för en att bli smått förälskad. Den är inget mästerverk, men att den är så bra på vad den gör och tillfredsställer mig som tittare med precis vad jag vill ha placerar den ändå bland mina absoluta favoriter! Att kalla den perfekt och fulländning vore en lögn, men den är en ny typ av romantik i genren som jag gärna skulle vilja se mer av, och gärna skulle vilja se fler serier göra, minst lika bra.

Och som mitt avslut på denna något långa recension kommer nu ett smakprov på lite underbar musik från Amagami SS, musik som inte låtsas eller försöker att desperat vara något utan helt enkelt bara är det...

/Masa från MasaReviews