Storyn följer vår huvudkaraktär, som heter något som jag fullständigt glömt vad det var eftersom han var en så otroligt minnesvärd karaktär (Enligt wikipedia var det Naegi vilket låter ganska bekant), som ska börja på en skola som heter Hope's Peak Academy, som vaknar medvetslös i skolans gympasal tillsammans med andra elever som blivit accepterade, som alla för övrigt har accepterats för att de är super-duper-bra på något särskilt område. Och sen, i deras förvirring, kommer en snackande teddybjörn (jag skojar inte!) med fett störande röst (jag skojar verkligen inte) som säger att de är fast där, inte kan komma ut, och de hamnar givetvis i en form av förvånad panik. Och yeah, de är i ett så kallat överlevnadsspel; för att komma ut måste man döda en av de andra och komma undan med det. Processen efter att en person dödats börjar med en fin liten utredning, och sedan klassrättegången då de måste hitta den skyldige, och om de gör det kommer denne avrättas och de andra klarar sig, men blir givetvis kvar i skolan. Om de väljer fel blir de alla dödade och den skyldige släpps fri. (Kul jul) Så... vår ÄLSKADE (host) manlige (host host) huvudkaraktär lever där med sina klasskamrater, folk dör och han får visst en chans att unleasha sina utomordentliga skills i att sätta dit de ansvariga! (Som han egentligen inte borde ha considering att alla andra eleverna hade något som de var super-bra på och han bara var super-lucky, bokstavligt talat asså, han kom bara in för att han var "årets lyckost")
Och låt mig nu säga rätt ut vad jag tycker om handlingen: DEN SUGER!!!!! Allvarligt, den försöker bara sälja på sin genre och de andra kvalitéerna som den kanske kunde ha haft, som mordmysterier och gåtor, fuckar den upp fullständigt! Handlingen är ointressant, mordgåtorna hade kunnat varit bra om det inte vore för att vissa av fallen, särskilt det första, är alldeles för enkla så det bara blir pinsamt! Men fallen blir svårare, missförstå mig inte, men problemet då är att fallen ligger på en sådan nivå så att för att karaktärerna ska komma fram till något måste de antingen göra
1) Orealistiskt förhastade slutsatser som ingen människa normalt hade kommit fram till så enkelt; de vill helt enkelt för mycket
...eller...
2) En av karaktärerna gör ett alldeles puckat uttalande som gör det löjligt och nedsättande uppenbart att denne är skyldig, eller bara en ren idiot, vilket sedan följs av att huvudkaraktären ska få leka smartass och brista ut i ett "Sore wa Chigau yo!" (That's not right/You're wrong about that!)
... eller fucking både och!!!!!!
Och serien gör inte ens något annat än ett patetiskt och överspelat försök i första avsnittet att visa skräcken som följer att bli inspärrad på ett ställe för all framtid! Den här serien tror helt enkelt alldeles för mycket om sig själv rent storymässigt, samtidigt som den verkar tro för lite om oss tittare! Handlingen är ingen man dras in i!
Och nu till karaktärerna, vars namn jag inte minns eftersom de var så tråkiga, betydelselösa, platta och ointressanta, och som verkligen bara var där för att dödas i avrättningsscenerna! Men problemet med avrättningarna är att för att de faktiskt ska ge något till serien så måste man känna något för karaktärerna, vilket man inte gör eftersom att de i seriens korta längd inte blir något annat än irriterande och enformiga stereotyper, och det inkluderar inte dem som inte ens får någon roll överhuvudtaget i serien och som verkligen bara var där, fast man kanske inte ens märkte dem!
Karaktärerna verkar dessutom helt IQ-befriade då alla, förutom var magiske huvudkaraktär, kommer fram till helt idiotiska slutsatser som verkligen bara bidrar till att antingen få tittaren att vilja slå någon på grund av den enorma idiotin eller helt enkelt gör dem till sämre karaktärer!
Karaktärerna bygger bara på sina utseenden som är ganska unika, utan att ha vad man brukar begära av vilken serie som helst: roliga och intresseväckande personligheter som inte stör en till vansinne i hur dumma de är. Och teddybjörnen Monokuma är inte ens skrämmande eller rolig utan bara irriterande, och känns verkligen ytterligare som en skymf mot mig som tittare.
Och huvudkaraktären är den tråkigaste av de alla och jovisst, jag förstår att han i spelet skulle vara den som spelare blir och därför helst inte skulle ha så mycket färg, men detta är en anime och då är det inte mer än rätt att begära en huvudperson vars karaktär och personlighet är mer än "We're friends, why are we killing each other omg I'm gonna pee!" och "Sore wa fucking Chigau yo"! (Grrrrrrrrr!!!!!)
Och relationerna mellan karaktärerna suger också eftersom serien aldrig tar sig tid att gå in mer på förhållandena mellan dem, eller ger dem tid att interagera med varandra, vilket inte bara gör karaktärerna och deras samspel obefintligt samt tråkigt att kolla på, utan också bidrar till deras tomma skal.
Animationen i sin tur ser också skit ut, och jag skojar inte! Flera delar togs direkt från spelet som var till psp, och utöver att det ser skitfult ut så är det bara lågt att göra så för att slippa arbetet att animera det! For fuck's sake, mängden genvägar får en verkligen att vilja spy ibland.
Blodet är rosa, det är fucking rosa!!!!!
Karaktärsdesignerna ser förskräckliga ut, och fulheten i dem gör det verkligen tydligt att deras syfte i animen är att föra uppmärksamheten från deras stenlika personligheter! Så helt enkelt, det ser ut som stampad skit!
Skolmiljöerna är så tråkiga och ointressanta, vilket man i och för sig hade kunnat vänta sig av en skola, men jag börjar nästan misstänka att vår älskade animationsstudio mest såg de som en chans att komma undan från att lägga krut på miljöerna!
I övrigt finns det många fler fula element som är tagna från spelet! Det enda jag kan acceptera lite vad det gäller animationen är att de listar ledtrådarna och gör det lättare för tittaren att gå igenom bevismaterialet, men att de skulle göra det så plankat från spelet känns också det ganska fult gjort!
Ljudet kommer med helt okej musik som varken är bra eller dålig, och jag har ingenting att säga där. Sen... kommer voice-actingen som, även om den är välgjord, missförstå inte, ibland bara känns enormt stereotypisk för karaktären eller rakt igenom störande. I slutändan är ljudet nog seriens starka sida, vilket ändå inte är en särskilt stor bedrift med tanke på vilken nivå allt annat är.
Slutligen, rent personligen, var nog något av det jag störde mig mest på att man knappt ens kan kalla det en animeadaption eftersom det kändes som att fucking spela spelet, eller ännu bättre, se en walkthrough av spelet med en massa klippt innehåll! Om jag ser en anime, vill jag fucking ha en anime!
Så, betyget för denna serie, som kan vara en av de sämsta jag sett, blir 3,5. Detta är en väldigt dålig serie som jag nog inte ens skulle önska min värsta fiende!
(Tack för att ni läste min recension, det uppskattas! Kommentera gärna om det var något som ni ville ha sagt om Danganronpa! Och slutligen, klicka gärna på gilla-knappen om ni gillar mitt arbete och vill visa det, eller dela bloggen om ni tror att ni känner andra som skulle kunna uppskatta mitt arbete. Tack för ert stöd!)
