Men, idag har jag en ny spelrecension, denna gång av Assassin's Creed: Brotherhood. Eftersom att jag är en sådan där sparsam och ekonomisk herre (snål jäkel host) så tog jag givetvis chansen att köpa alla de fyra första spelen i serien på en och samma gång, för låga priser. Så, nu sitter jag här; den ljuvligt skinande solen är totalt blockerad av de kraftiga persiennerna och lämnar mig i ett mörklagt rum i sällskap av soundtrack från My Little Pony. (Hoppas att de inte hörde det!)
Assassin's Creed II var, som synes om ni kollar in på min recension av den, ett spel som jag verkligen gillade och därmed var jag ganska taggad på dess uppföljare Brotherhood, och man skulle kunna säga att jag minst sagt hade en del förväntningar.
The horror!!!
Handlingen följer samma italienare som innan, Ezio Auditore, som nu är lite äldre men fortfarande en extremt skicklig assassino och har mer eller mindre blivit bossen. Han återvänder till Monteriggioni, till sin farbror Mario, (it'zaaa mee, Maaaario!) och yeah, allt är frid och fröjd och han flörtar med tjejer like a fucking boss (bokstavligt talat asså!) och så är allt bra, men som i vilken stabil historia som helst varar inte glädjen då staden kort efter hans återkomst blir attackerad av familjen Borgia. "Skatten", utan att avslöja vad den är för något, blir stulen och Villa Auditore liksom hela staden blir potatismos. Det är nu upp till Ezio att ta revansch, och yeah, shit's gonna be good!!!!! Och sen har vi ju Desmonds story också som tack och lov håller sig bra som i tvåan, om inte bättre för nu är egentligen första gången som han verkar tjäna ett syfte utöver handlingen, utan får en bra spelbar del, vilket är najs, om man gillar honom... Men, vi vet ju alla för vem man egentligen kommer och hans namn är
Så, ett till Assassin's spel, och ytterligare en story ur Ezio Auditores liv. Vad kan jag säga om det? Kanske AWESOME!!!!! Så, om jag ska bedöma storyn, vad har jag att säga. Den är bra, inte riktigt i samma liga som AC II men fortfarande blodigt bra och det är som innan helt enkelt bara roligare än någonsin hade hamna i Ezios stövlar, jag menar de verkar ju ganska snygga och har en del coola förstärkningar och sådant... Och ja, sen är man ju också en lönnmördare med en massa fiffiga knep och knivar i rockärmen, och handlingen ger helt enkelt en hel del roliga ögonblick då man antingen...
1) Garvar sönder då man utför asgrymma assassinationer på fiender eller...
2) Blir fullständigt handlingsbedövad för all framtid då man ser ascoola filmsekvenser och inser att man nyss fick se en del av Ezios awesomeness utan att ens behöva göra ett piss!
Men där ligger också problemet; handlingen är på många sätt och vis Ezio Auditore, och även om de har gjort ett bra jobb med handling och inte slängt ut något hastat så känns hela storyn smått meningslös för själva seriens handling, och Ezio får inte heller så mycket mer utveckling av det som händer. Detta får i slutändan storyn i Brotherhood, i alla fall för Ezios del, att kännas smått som en mellansekvens som egentligen inte skulle behövas. Det är egentligen den ultimata svagheten i handlingen, styrkan däremot är att den kommer med möjligtvis en av de bästa antagonisterna i spelserien so far som har en tydlig roll i handlingen redan från början, samt att det finns ännu fler och ännu bättre vändningar som fortfarande får mig i ett sådant chockartat tillstånd att jag nästan vill spela Ride to Hell: Retribution. (Ganska tungt chocktillstånd alltså)
Men nu till spelkänsla, där det finns en hel del roliga nya saker att glädja sig åt, samtidigt som det likaväl finns mindre roliga saker men jaja, nu kör vi!
Fajtingen har förändrats, och jag greps verkligen av det redan i den första riktiga striden som jag körde! För det första, man kan nu länka kombos vilket betyder att om man har fått in en kontring och dödat en person, kan man ta sikte på en annan under tiden som kontringen eller kombinationen genomförs, trycka på slagknappen och så glider man över till nästa som blir dödad. Vad denna nya teknik innebär, mer än att göra Ezio ännu mer badass (Andra chockmomentet, det gick!?), är att göra så att det inte bara handlar om att stå och kontra hela tiden, utan spelaren blir mer aktiv i fajterna, vilket får mig att se det som en väldigt positiv förändring. Dock, detta medför problem och förstärker dem även, problem som har funnits sedan Assassin's Creed II: föga utmanande kamper.Även om tillägget är ett bra ett är det ganska oförnekligt att att den redan rådande bristen på utmaning blir ännu mer tydlig.
Men en annan sak som är bra med det förnyade systemet i fajting är att de har lagt till nya kontringar och som inte bara brukar ett vapen utan flera, såsom att kombinera lönnkniv med lönnpistol i ett enda asgrymt trick. Jag älskar denna förbättring eftersom det verkligen får Ezio att se mer ut som en riktigt lönnmördare, som efter år av träning kan slåss med alla sina färdigheter utan svårigheter.
Men men, vad har de gjort för ytterligare förändringar. Ja, antar att jag borde nämna att man nu bara är i Rom, vilket först låter väldigt dåligt med tanke på hur många städer det fanns i AC II, men låt mig försäkra er; Rom är gigantiskt! Det finns fortfarade mycket utrymme att leva ut era innersta fantasier om att vara batman som springer över tak på 1500-talet!
Andra tillägg värda att tas upp är deras försök till nya aktiviteter. Med "försök" menar jag att de inte alltid direkt lyckades... Till exempel har de gjort ett försök till ett förbättrat ekonomisystem genom att göra så att, ni vet, pengarna faktiskt har ett syfte! Problemet dock, är att även om det finns fler sätt att spendera pengar finns det färre anledningar att göra det. Vad de ändrade nu var att de gjorde så att man var tvungen att köpa upp butiker och renovera dem för att kunna handla där, vilket är helt meningslöst eftersom att man inte ens behöver nya vapen på grund av den låga svårighetsgraden. Den enda funktionen det fyller är om man vill kunna köpa tygbutiker så att man kan färga sina kläder, vilket är najs! Men annars kan jag inte säga annat än att de verkligen ville för mycket.
Annat nytt de slängt in är bland annat en fajtingturnering och andra aktiviteter som var så asgrymma att jag fullständigt glömt bort dem!
Nice job right there!
Men den största nyheten är att man nu återigen kan rädda folk, men i detta fall även rekrytera dem in i brödraskapet. De kan i sin tur hjälpa till i uppdrag genom att distrahera vakter eller lönnmörda personer man själv inte kommer åt, men vad spelar det för roll då det redan är så enkelt att man inte behöver hjälp? Och dessutom, sättet man tränar upp dem, genom att skicka dem på uppdrag som man aldrig själv får uppleva utan bara läser om, och ingenting man någonsin naturligt kommer in i eller borde vilja för den delen. Detta tillägg, för ett uttrycka mig fint, SUGER!Och en sista grej som jag verkligen ogillade, och verkligen ogillade, var hur man skulle spela nära slutet. Mer eller mindre "fuck den hyfsat roliga fajtingen" och slängde in ett system som krävde noll skicklighet och bara var tråkigt som in i helvete! Ni som spelat vet vad jag pratar om, och för er som ej har den blekaste, lita bara på den snälle och charmiga karlen bakom skärmen som sitter och jobbar, bara för er. (Hehe vem kan det vara???)
Men nu till grafik, för yeah, det är skoj! Så, grafiken är ganska awesome, fast i stort sett oförändrad från den i tvåan. Problemet med pop-ins har förbättrats lite, men det finns fortfarande, och i ett spel som annars flyter på så bra blir det stundvis konstiga animationerna väldigt störande. Staden och byggnaderna ser magnifika ut, och man vill verkligen gärna vara på höga höjder, inte minst för att det är kul, utan också för att det verkligen visar hur magnifikt Rom är. Men tyvärr kan jag inte helt säga att detsamma gäller för resten av miljöerna, som i den mer naturliga delen av världen.
Grafiken, som sagt, ser i allmänhet bra ut men i slutändan förstör bristerna ganska mycket för en då man kan bli ganska avtänd i stunderna då visuell perfektion skulle behövas som mest.
Ljudet är bra och förstärker verkligen känslan av att vara en asgrym assassino under renässansens tid, och har en del rent episka och minnesvärda tracks att erbjuda, som dock tyvärr kan kännas lite få för ett sådant enormt spel. Och en del delar av soundtracket är ganska skamligt likt det i AC II, varav vissa delar är helt plankade, vilket kan tas med en ganska stabil besvikelse, om man är en sådan som faktiskt sitter och lyssnar på den så omtalade musiken i ett spel. (Skyldig!)
Om vi ska gå vidare till andra aspekter av ljudet, kommer vi till röstskådespel och dubben. Originalspråk är engelska, och det språkvalet ger oss en massa professionella insatser i högklass, som faktiskt lyckas ha en del känsla samtidigt som de gör "italienska" accenter. Den engelska dubben är i alla fall asbra, men det roliga är att det fantastiska inte sluter här! För det första; det finns många dubbningar vilket är imponerande med tanke på hur mycket dialog som finns i spelet, och det andra: även de är av hög kvalité och ger ingen sämre upplevelse på något vis, om man inte tycker det på något vis skulle vara onaturligt med en amerikansk barägare från New York som snackar franska! (Haha neeeej varför skulle man deeet...!) Men å andra sidan kanske man kan tycka att känslan av att vara i Italien bara förstärks av att ha italienskt tal eftersom de är italienare. (Bullshit!) Så poängen i alla fall, dubbningarna är många och de är alla mycket välgjorda och minst lika bra som den engelska!
I övrigt, staden låter, invånarna låter, vapnen låter, det finns ingenting här som egentligen förstör insättningen i spelet.
Personligen tyckte jag det var ett väldigt bra spel, men att det fanns många störande saker, inte minst (här kommer domedagsordet...) laddningstider till förskräckelse som mer än ofta får en att tro om spelet är på väg att dö! Detta hade dock varit förlåtligt om spelet hade rullat perfekt i övrigt, vilket det inte gjorde då man mer eller mindre får vänja sid vid att om man spelar spelet kommer man definitivt stöta på frame-drops, lagg och the occassional frys. Missförstå inte, spelet är fortfarande bra men det är verkligen nedlåtande att det flyter som det gör.
Och jag vill även tillägga att FLASHBACK-MINNENA VAR FUCKING ASGRYMMA!!!!!
I slutändan är Brotherhood ett imponerande spel, stort som attan och har fortfarande en stor värld att utforska, lika lockande som innan, med ännu mer att göra, även om allting inte känns som något man varken vill eller måste göra vilket får mig att ifrågasätta det egentliga syftet. Man får även utav det en imponerande story som inte riktigt lever upp till den i tvåan då Ezio blir mer opersonlig, vilket man kanske hade kunnat vänta sig av en mästerlönnmördare på den nivån, men det är ändå en besvikelse efter vad man fick i AC II. Den slutgiltiga poängen som jag tilldelar Assassin's Creed Brotherhood blir 8,4; vad detta betyder var att den var väldigt bra men inte lika fantastisk som sin föregångare. (Men bättre än ettan i alla fall, what a bedrift!!!!!) Jag skulle rekommendera det, men inte till en som inte har kört AC II före. Det här spelet är inte lika tilltalande för de stora massorna som tvåan, men för den som gillat serien så långt är den en mycket god fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar