(Om ni undrar var jag fick åsnan ifrån säger jag: var inte avundsjuka nu!)
Gungrave är en crime/science fiction anime från 2003, producerad av Madhouse, regisserad av Toshiyuki Tsuru, och skriven av Yousuke Kuroda. Den är 26 episoder lång och är animeadaptionen av spelen vid samma namn.
Jag älskar serier/spel med gangstertema så när jag hörde om denna anime blev jag omedelbart väldigt motiverad att se den, men sen kom den mörka sanningen... den är även i genren SCI-FI...! Så sen spenderade jag ett antal månader med att fullständigt glömma den men sen när sommaren kom började for some reason kolla på den och säger det redan nu: DAMN VAD GLAD JAG ÄR ATT JAG GJORDE DET!!!!!
Handlingen följer Brandon Heat och Harry MacDowell som är två småskurkar i en stad som heter Billion. Efter en del händelser bestämmer de sig för att gå med i Mafian som äger området: Millenion, och påbörjar helt enkelt sina mafialiv och resan mot framgång.
Handlingen låter löjligt enkel men den är egentligen bara löjligt underhållande, ger coolt action och yeah, mafia for the win!!!
Och bland karaktärerna har vi de två jag nämnt, samt en del andra karaktärer, däribland Bear Walken, Millenions chefs närmsta man, och givetvis chefen för organisationen, Big Daddy. (Like a crimebaws!)
Handlingen var, i vetenskapliga termer,
och tillfredsställde mig och mina förhoppningar på alla sätt och vis, om inte mer! Jag fick action, jag fick coola karaktärer, jag fick en fantastisk historia om två män med sikte mot toppen, den gav ALLT! Men, för att en serie ska vara riktigt bra brukar jag se det som att den måste lära något, måste få tittaren att sitta och tänka över saker och kunna relatera, genom kraftfulla och intressanta teman. Och guess what, även det lyckas den här serien med och då kanske ni börjar undra
men let me assure you, jag skojar inte. Serien har starka sidokaraktärer som för fram en massa teman och tankar som, även fast jag kanske inte kan relatera till att vara en fucking badass Mafiaso som kan dualwielda vapen, är i asgrymma gunfights 24/7 och har det ascoola namnet Brandon Heat, så fanns det flera ögonblick och stunder då jag helt enkelt bara satt ned, förtrollad och tagen av problemen och frågorna som väcktes. En sak kan jag bekräfta, denna handling håller sig bra i minnet och kommer alltid göra det.
Men dock, handlingen var alldeles utmärkt men sen hände en sak, som visserligen fick mig mest att tycka att serien bara blev coolare, men som jag samtidigt kan förstå att folk stör sig på. Efter sisådär halva serien kommer mer och mer sci-fi element, och i början kanske det är okej för att det skapar en viss intressant handlingen men senare skulle många säga att det går helt överstyr och att hela gangstergrejen och allt det som man älskade med första delen av serien flög out the window och att det inte skulle vara en chock om Masterchief slutligen dök upp. Jag kan delvis förstå detta, men personligen var jag inte särskilt störd av det för även om det blev väldigt supernatural så fanns fortfarande det viktigaste i serien kvar, nämligen det huvudsakliga temat som jag inte tänker berätta något om här, och serien känns in a way fortfarande som det Gungrave man kommit att känna över flera avsnitt. Och dessutom tyckte jag själv att serien bara blev ännu coolare eftersom att det nu enligt mig bara finns en serie som kan börja som en awesome cime-serie och sluta som en awesome supernatural-serie, och det är Gungrave.
Så, förenklat, även om handlingen tar en drastisk vändning i genre så finns fortfarande grundtanken där på sätt och viss, och seriens senare del, om man är lite öppen, är ingenting som hindrar en från att ha a good time. Dock, även om jag inte störde mig särskilt på mycket på det övernaturliga var det lite synd att många av karaktärerna i den övernaturliga delen helt enkelt inte berör eller tillför något på det känslomässiga planet.
Och nu till karaktärerna, som är svåra att beskriva än asgrymma och coola som **********************************!!!!! typ...! Karaktärerna tar upp olika aspekter och väcker nya frågeställningar och tankar, och många av dem är mycket djupare än vad man först kan tro då de, som sagt, väcker funderingar, samt tydligt förändras genom tidens gång och påverkas av dagarna som passerar, inte bara utseendemässigt utan också rent karaktärsmässigt. Karaktärerna ter sig på så vis hyfsat realistiska, om man bortser från de mer eller mindre osmakligt smaklösa namnen vissa av dem bär, varav min favorit nog är Bob Poundmax! (För han gillar att käka, u get it!?) Och nej, jag skojar inte... Men det som egentligen stör mig mest bland karaktärerna är en av karaktär som kommer senare i serien som heter Mika och är, för att uttrycka mig milt, helt fucking värdelös! Vad fyller hon för roll? Jo, hon räddas och hon gråter! Jag skojar inte när jag säger att hon var den som kinda sabbade den här serien för mig...
Och så till animationen, som ser fantastisk ut för sin tid, fortfarande är ganska najs vilket inte borde komma som en överraskning eftersom att det trots allt är Madhouse som gjort den! Fina detaljer, bra karaktärsdesign som passar karaktärerna klockrent, välgjorda actionsekvenser och det ser helt enkelt bloody bra ut!
Ljudet har väldigt passande soundtrack att erbjuda som passar perfekt för tonen och stilen i serien, och som kanske inte kan klassas som ett mästerverk men som definitivt fyller notan och lite till. Och endinget, så klockrent! Att hitta något mer passande skulle vara en utmaning utan sitt like som till och med skulle ställa Dolph Lundgren på plats!
Hehe... hehe... eh... näh asså det är helt lugnt, du kan gärna återgå till dina testosteronpackade actionroller så lämnar vi det så här... Jag menar, jag vill ju trots allt inte göra dig illa! (Note: I think I died)
Openinget däremot, är en helt annan historia! Musiken i det var bra, men bilderna och animationerna kändes ganska opassande för serien som man kommer att känna den och kan förvirra tittare en aning.
Dock det största problemet jag hade med ljudet var att Harrys röst ändras senare i serien, och den senare rösten var en på tok för drastisk förändring. (Normalt går man ja bara igenom voice-change en gång, inte två!)
Och sist men inte minst, har jag något att tillägga? Jo, första episoden avslöjar ganska mycket om vad som händer senare i serien och är egentligen mer eller mindre en rak rip-off av ett av de senare avsnitten, bokstavligt talat, många av scenerna i första episoden var direkt tagna och det var enormt störande. Så, egentligen skulle man kunna skippa första avsnittet för allt som det visar kommer man få se ändå, men om man gör det är det viktigt att inte tänka sig mycket på introt.
Så, betyget för denna anime blir 9,1. Gungrave är en väldigt bra anime som har en del tydliga brister, men ändå ställer sig enormt stark och får en väldigt stark rekommendation! Och ärligt, även om den inte är perfekt, så kan jag erkänna att jag nog ser Gungrave som en av de coolaste animeserierna jag någonsin sett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar