Genom min kärlek för GTA IV och alla dess karaktärer blev det ett ganska naturligt steg att köpa och spela Episodes from Liberty City, och jag blev inte besviken på dem. De var inte bara som dlc:s som man i regel hatar för att de kommer med ibland alldeles onödiga tillägg i syftet att tjäna pengar, så att EFLC visade sig vara raka motsatsen och kanske till och med kunna funka som en stand alone upplevelse var en positiv överraskning.
Men men, nu ska jag sluta bli sentimental här, dags att skriva (kastar i sig teet like a baws) och recensera skiten ur det här! (Inte för att det borde finnas någon, det är ju trots allt GTA!!!!!)
Grand Theft Auto: Ballad of Gay Tony är gjort av Rockstar Games, som de flesta kanske redan visste, är den andra och sista delen i Episodes from Liberty City och likaså det sista spelet i GTA IV eran. Det kom till XBOX 360 2009, och till Playstation 3 och Microsoft Windows 2010 (diskriminering!!!!!) men yeah, och det var det, och nu kör vi. Eller nej, en sista sak som är väldigt viktigt att anmärka innan recensionen börjar på allvar: Handlingen är skriven av Rupert Humphries och AV FUCKING DAN HOUSER!!!!!
(För er som undrar vem denna legendariska man är har jag bara några ord att säga: Se Red Dead Redemption, Bully, Max Payne 3 och så gott som vartenda GTA spel! )
Och nu sätter vi igång!
Handlingen utspelar sig i Liberty City, vilket man kanske kunde förstå av namnet "Episodes from Liberty City"... bara kanske... och man är denna gång huvudkaraktären Luis Fernando Lopez, som jobbar som personlig livvakt åt Anthony Prince, också känd som Gay Tony (för han är homosexuell och innan ni frågar så jaaa det är kul att säga det uppenbara!), och Luis jobbar då även som utkastare på Tonys klubbar, tjänar ganska bra med pengar, träffar en massa kvinnor som man skulle kunna säga är lite "lättfotade" på klubbarna, så hans tillvaro är ganska sweet på så vis. Dock blir den lite sämre om man tar med att Tony har enorma skulder från alla håll och behöver någon som gör smutsjobb i återbetalning och att hans familj och vänner är missnöjda med honom för att han har lyckats och "lämnat" dem och gatulivet i beräkningen. Så, vad innebär detta? Jo, att om ni ska spela detta kan ni börja förbereda er för ett äventyr i GTA-serien, närmre att vara over thet top som aldrig förr, med nya vapen, guld och spektakulära feats då Luis jobbar för att återbetala sin chefs skulder och hålla dem bägge säkra i den galna staden.
Så, i vanlig GTA-tradition stöter vi på en massa karaktärer, och om ni har spelat något i serien innan vet ni att de tenderar att kunna bli ganska vrickade och asroliga, och det skiljer sig inte här. Vi har: Anthony Prince/Gay Tony som är som fadersfiguren Luis aldrig fick, en del återkommande karaktärer från de två föregående spelen och en del nya, däribland den märkvärdiga figuren Yusuf Amir.
Luis Fernando Lopez, en man med... eh... GUNS!!!
Anthony Prince, he´s just like a boss... wait a minute!
Yusuf Amir. På sätt och vis kan man säga att denna man ÄR spelet!
Storyn har mycket nytt att erbjuda vilket för att vara ärlig inte gör det riktigt lika ont att säga order "dlc"; när jag tänker på dlc associerar normalt till fullständigt onödiga tillägg som ska fungera som money makers, men så är inte fallet med TBoGT, för den har så mycket att ge. Som jag sa i min recension av Lost and Damned; det fungerar alldeles utmärkt som en stand alone upplevelse, och lika sant är det i det här sammanhanget. Allt man skulle kunna vilja ha av ett GTA-spel, och lite till, finns här! Handlingen erbjuder nya intressanta uppdrag som man aldrig har sett förut i serien, däribland en fucking guld helikopter, fallskärmshopp och i enkelhet några av de bästa och roligaste uppdragen jag kört! Storyn är spektakulär och även om den saknar djupet som man kunde se i GTA IV och Lost and Damned, är den enormt underhållande och slutar inte att få en att häpna förrän då eftertexterna kommer. (Fast vad säger jag, många tycker ju säkert att eftertexter är jättekul...)
Karaktärerna har många roliga dialoger och scener att bjuda på och håller måttet för vad man skulle kunna vänta sig. Och som sagt, Yusuf Amir. Underbar karaktär, asrolig, ett utmärkt tillägg. Likaså med the junky (ni som spelat know who I mean!) som kanske inte är "jättehärlig" men som funkar utmärkt om man haft en dålig dag på jobbet/skolan och bara vill ha någon att förflytta sin ilska mot!
Så nu till kärnan av spelet, ja, till och med jag som brukar tycka handling är väldigt viktigt anser att i ett spel som detta är ändå gameplay det viktigaste. Så, vad har jag att säga? Gameplayet är awesome!!! Spelet behåller systemet och principerna från GTA IV, inget nytt man behöver lära sig för att kunna spela spelet. Man tar skydd, om man vill, vilket man bör om man inte vill dö, skjuter, allt är likadant där! Betyder detta att spelet inte har något nytt att ge? Raka motsatsen, för faktum är att spelet gör något av det som jag var velat få ur GTA-serien under en lång tig: nya motherfuckin´ badassiga vapen! Ja, för nu när eran går in i sitt avslut med guld, glitter och explosioner innebär det en massa nya och extremt dyra och avancerade vapen som Luis får tillgång till, antingen genom sitt jobb för Tony eller genom andra kontakter. Dessa vapen inkluderar granatkastaren från Lost and Damned, sticky-bombs, en ny lite finare pistol, nytt awesome sniper, nya awesome automatvapen, och inte minst, fucking shotguns med explosive shells! Nya vapen, underbart!
Men sluta inte häpnas, för det kommer mer. Nya fordon, varav det by far mest märkvärdiga är a fucking noose-tank! Nya fordon, underbart!
Men det kommer mer nytt, och jag vet att många av er som körde GTA San Andreas kommer att brista ut i ett
FUCK YEAH!
när ni hör. Man kan (här kommer det) hoppa fallskärm!!!!! Bara det i sig är visserligen asgrymt, men det är hur de använder funktionen i övrigt som är asgrymt. Några av uppdragen inkluderar fallskärm, needless to say är de uppdragen fantastiska, kanske några av de bästa uppdrag jag kört! Och i övrigt inkluderas fallskärmen i race som äger rum i hela staden där man deltar med en massa olika fordon, och även i lite gammal hederlig basejumping. Dessa tillägg...SÅ KLOCKRENA!
Och vad finns det mer att göra i Libert City? Låt mig säga så här: överraskningarna slutar inte komma! (Lite som mina tårar när jag spelade Mass Effect... SHUT UP det var manliga tårar och de var befogade; Shepard och hon, de passade ju SÅ BRA FÖR VARANDRA!!! <3) Oj, så vad jag skulle säga innan något distraherade mig var att det finns nya sysselsättningar, som Fighting Club, där de äntligen använder fightingsystemet, som de faktiskt utvecklat, till något bra och enormt roligt! Mer saker de lagt in i spelet inkluderar Drug Wars då man med sina polare ska slå till mot andra gäng och tjäna pengar på drogbyte. (Därav drug wars) Likaså är denna sysselsättning rolig! Den enda sysselsättningen jag egentligen har något emot och tycker man hade kunnat göra bättre är jobbet som vakt på klubben, för det var helt enkelt inte särskilt roligt och aldrig något som jag faktiskt kände att jag ville göra.
Det sista värt att ta upp på på gameplay är uppdragen. Ballad of Gay Tony är kort, bara kring 25 uppdrag, men det gottgörs med enorma mått eftersom dessa uppdrag är några av de bästa evaaaa! Jag tycker personligen det var mer än lägligt av dem att lösa upp tyglarna lite och låta spelet ha med sådana överdrivna gameplayelement så att man inget annat kan göra än att älska dem! Missförstå mig inte, spelet har fortfarande mycket realism och känns aldrig overkligt som Saints row the Third, men spelet visar verkligen vilka otroliga saker man kan göra med verkligheten! Men likaså som det finns helt mindblowing uppdrag finns det också dem som är osmakligt dåliga, varav ett som går ut på att man ska köra en båt. Ja, köra en båt. Inget mer. Man kör helt enkelt en båt dit man ska, ser en scen, sticker sedan tillbaka... Vad jag har säga om det? Well, for starters:
Och det var vad jag hade att säga om gameplay!
Grafiken? Ser faktiskt väldigt bra ut och krutet ligger där det ska, nämligen på den magnifika staden som är nära perfekt! Staden, för att tala svenska, is beautiful! Eller sehr schön, för att tala engelska! Grafiken är inte perfekt, men vad hade man väntat sig av ett redan så bra spel!
Ljudet är skitbra! Radiokanalerna är många och ger mycket underhållning och musik, voice-actingen är perfekt med inga klagomål från min sida, ljudeffekterna är spot on och det slutar fortfarande inte slå mig att staden känns så levande, inte minst för att vanliga stadsbor går omkring i sina egna liv och har saker att säga till en om de vill. Kolla bara på eftertexterna och försök räkna hur många som fått cred för rösterna; vad jag nyss sa är anledningen. Röstjobbet handlade om så mycket mer än huvudkaraktärerna, utan inkluderade röster för mer eller mindre varenda karaktär i staden, även om den inte har någon roll, och det gör känslan av den levande staden desto bättre! Exempel följer:
...
Så... YOU JUST GOT SAXROLLED!!!!!!!!!
(Och back to the subject!)
Jag älskade det här spelet, trots de stundvis väldigt lama uppdragen. Och spelet erbjuder så mycket nya bra saker att detta är något jag kan rekommendera för en som inte ens spelat GTA IV!
Så, vad blir min poäng för det här spelet? Jag älskade Ballad of Gay Tony och tyckte att det var enormt generöst och gav väldigt mycket av det som man saknat innan, och de sakerna man fick gjorde en inte besviken. Dock, att jobba på klubben utanför handlingen var riktigt tråkigt som sagt, och några av uppdragen var riktigt dåliga. Men samtidigt var en ännu fler uppdrag asgrymma och bjöd på mycket coola stunts och explosioner! Min poäng för Grand Theft Auto: Ballad of Gay Tony, blir 9,6. Avrundat uppåt blir den värd en 10. Så yeah, min poäng blir tio för enkelhetens skull, men för er som vill ha något mer exakt: 9,6. Så, helt enkelt, detta spel var asbra!
/Masa
(Ah btw, kommentarerna är öppna för alla så har ni något ni vill säga, feel free att droppa det i kommentarsfältet! ^^)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar