Den behuvade hjälten from long ago - Assassin´s Creed spelrecension

Sommaren innebar för mig: en massa anime och en massa spel! Så, jag köpte kinda vadsomhelst som föll mig in i den naiva tron att jag faktiskt skulle ha tid att spela allt. Låt mig säga, det gick sådär med det men ETT spel hann jag, två egentligen men yeah, u get the idea. Så spelet, vars recension jag har skjutit upp i evigheter men nu ska bedöma, är första spelet i Assassins Creed serien. Denna spelserie har jag mer eller mindre ignorerat i årtal men genom en del vänliga personer som insisterade att det var ett must-play så lyckades jag till slut lyfta på arslet, öppna plånboken och slänga ut lite bränsle i form av kontanter till den patetiska postarbetaren och Discshop. Och nu sitter jag här, solen skiner, buskarna är gröna och det ät skit på TV, så här kommer det...

Assassins Creed är ett historiskt action-adventure open worls stealth spel (säg det snabbt hörni hehe!) av utvecklat av Ubisoft Montreal.

Spelet utspelar sig vid två tider, då den första att nämna är nutid då man följer Desmond Milles som tvingas vara i en maskin som kollar i DNA efter lagrade minnen från personens förfäder och sedan låter individen återuppleva förfaderns liv från särskilda tidpunkter. Desmond tas in i en form av anstalt och tvingas återuppleva sina minnen efter sin förfader som var lönnmördare, utan att egentligen få veta varför. Den andra tiden i vilken handlingen äger rum är år 1190 samtidigt som det tredje korståget och följer Altaïr, en förfader till Desmond, som är med i ett brödraskap med lönnmördare (assassins) och som genom en viss händelse bryter mot alla regler som de har och sänks så pass i grad så att hans enda sätt att återkomma till sitt höga anseende är att genomföra 9 mord på 9 män i städerna Akko, Jerusalem och Damaskus. Men, det visar sig vara mer bakom morden och de nio männen än vad han först trodde... Och så börjar ett äventyr med en massa tjuvlyssnande, skuggande, utfrågningar med hjälp av de mäktiga nävarna, svärdstrider och fking badass assassinations med lönnkniv!

Så, bland karaktärerna har vi Altaïr...

...och en del historiska personer som jag inte vill namnge i recensionen, helt enkelt för att inte spoila!

(Masa kan inte sin historia, huh huh!) ... shuut uuup!

Så, dags för handlingen, vad tycker jag om den? Jag tycker att kinda att...

och jag skojar inte! Varför är den shit? Missförstå inte, den hade mycket potential men de fuckade upp det eftersom att förundersökningarna om var lönnmordsmålen befinner sig består av att gå omkring i staden och antingen trycka på en knapp så har man tjuvlyssnat (yay) eller fråga ut personer vilket basically innebär att spöa skiten ur dem, och annat som ju är jätteroligt...

och även om morden och karaktärerna man skulle döda i sig kunde ge intressanta historier så var det ingen story man fick njuta av eller frossa i, och det hade varit utmärkt om handlingen hade varit närvarande även före morden. Som det är nu handlar det mer eller mindre bara om vad man ska göra så det historiska hamnar verkligen i skymm undan. Och värt att tillägga: Desmonds del av storyn suger eftersom den mer eller mindre går ut på att han somnar in i apparaten, vaknar upp, går och lägger sig i sängen, vaknar och stiger upp, går in i apparaten igen, om och om och om och om... igen! 

Karaktärerna hade kunnat varit intressanta men återigen förstör förundersökningarna ganska hårt, och morden känns därför inte som de har betydelse. Men det största problemet jag har med karaktärerna är i slutändan Altaïr för han är asgrym, det kan jag erkänna, men asgrym räcker inte. Han har ingen karaktär, hans personlighet är lika intressant som mina tånaglar och det är helt enkelt väldigt svårt att säga att man gillar honom eller att han växer på en, och det är väldigt svårt att bry sig om en sådan karaktär.

Så handlingen sög! (Bokstavligt talat alltså!) Men, i slutändan kanske det går att förlåta en aning för det är ingen hemlighet att storyn inte är det som fångar spelaren, och som kanske inte ens ska fånga spelaren. Det är nu jag kommer till gameplay. 

Spelet funkar helt enkelt som så att man kan freerunna genom städerna, hoppa från tak till tak och vara som fucking Batman på 1100-talet! Och bara för att bevisa likheten:

Batman

Altaïr

(Ni kan tacka mig för att jag skrev vem som var vem later!)

Och det är basically det som är grejen med spelet så att säga; springa över tak och känna sig cool!

Men vad spelet har att erbjuda mer i mekaniken är ett fajtingsystem med svärd eller kniv (eller nävar för att det är ju jättekul!!!!) som har en del mer eller mindre brutala och asgrymma finishers på motståndarna. I strid kan man skydda sig, man kan kontra motståndarnas attacker och göra asgrymma killing moves, samt slå till själv, och om man trycker på attackknappen rätt då svärden klingar gör man också där ett killing move, och det är fajtingen, som faktiskt var förvånansvärt rolig. Jovisst att kontrandet blir lite tråkigt senare då det blir tjatigt att ständigt stå och vänta på att motståndaren ska gå till angrepp, men det ser jäkligt snyggt ut och ger mig verkligen belägg att säga det en gång för alla: Altaïr är fucking badass! Men i slutändan nöts fajtingen ut in i helvetet, och jag kan inte låta bli att känna att spelet samtidigt som det var en innovationsbomb i konceptet var ett innovationstomrum vad det gäller det mesta annat.

Övrigt i arsenalen har man lönnkniven med vilken man helt enkelt kan lönnmörda personer på ett mer diskret sätt än att bara öppet slasha dem med svärdet, och dessa mord är tämligen coola och precis vad man skulle kunna vänta sig av en Assassin.

Men spelet erbjuder mer, däribland en enorm levande värld som osar av stil och ser som tagen ut från 1190, och en massa personer som är tagna från 1190! Världen man är i är otrolig och livfylld, och erbjuder enormt mycket att göra! (Om man pallar dvs för en del av grejerna är en pain att klara av)

Men som har sagt innan, allting är inte bra i gameplay, och då kommer jag tillbaka till de där förundersökningarna man måste göra innan varje mord som snabbt blir gamla och tråkiga och spelet går in i en ond cirkel av upprepelse. 

Grafikmässigt är spelet ganska imponerande för ett spel från 2007 och även om karaktärerna inte ser särskilt snygga ut kan det inte förnekas att staden gör det, och att ta sig till en högre höjd och bara ta in alla intryck är en upplevelse!

Ljudet är okej och låter som det ska, vapnen låter realistiskt, staden låter som en stad ska göra fast lite väl upprepande, spelaren bjuds på ganska stämningsgivande musik men alltför sällan och musiken blir snabbt gammal. Men nu till det jag bara inte kan sluta berömma spelet för; röster som verkligen reflekterar tiden och platsen. Flera av vakterna snackar till exempel tyska, och det är bara ett exempel på hur mycket krut de faktiskt lagt ned på den ljudliga fronten. Det enda som förstör vad det gäller rösterna är Altaïr som låter som en ständigt uttråkad amerikan, vilket kanske inte lika väl reflekterar tid och plats...

Jag gillade spelet men blev besviken med slutet då det var långt ifrån så episkt jag hade velat och den lätt coolaste och mest utmanande striden inte var den avslutande striden, samt att slutet var alldeles för enkelt att klara. Och för att vara ärlig, en del av mig ville bara skrika "FUCK YEAH!" då jag var klar eftersom att spelet mer eller mindre hade tvingat mig göra samma saker i flera timmar, för en intet belönande story. Mitt slutgiltiga betyg för första Assassins Creed blir, efter en massa komplicerade uträkningar som jag inte kan skriva här för att de skulle vara för svåra att förstå i skrift: 6,2. Detta spel var bra och är värt att spela för att det för en till en otrolig värld  och bara känslan av att vara 

fast på den tiden är ganska prislös. Det som drar ned betyget och gör att jag inte kan säga att jag helhjärtat rekommenderar spelet är brist på variation i vad man ska göra, och att världen i sig är fantastiskt men det mesta utöver det rör sig kring gränsen för godkänt, och det bästa exemplet på det är en obalanserad handling utan karaktärer man bryr sig om, och bra historier som tar slut innan de knappt börjat.