Så yeah. basically så såg jag Mirai Nikki, som så många andra serier, under denna sommar och yeah, har inte pallat skriva min recension sedan dess så nu tänkte jag att det var ett stabilt läge att slänga ut mina tankar! (Eller gödslet beroende på hur man ser det... alltså gödsel som i någonting som först luktar skit men sen blir något jättefint gräs eller något... eller bara bullshit haha skitsamma nu ska jag sluta snacka gödsel!)
En massa personer hade sagt till mig sedan lång tid innan att
och därför sitter jag här nu... (Story of my life)
Mirai Nikki (Future Diary) är en anime av Asread, påbörjad 2011, avslutad 2012, och totalt 26 episoder lång. Den är vad man skulle kunna kalla en övernaturlig psykologisk horror anime, med spänning och allt vad man nu skulle kunna förknippa med kategorierna.
Handlingen utspelar sig i nutid, och följer Yukiteru, eller Yuki som vissa skulle kalla honom, som är en antisocial ensamvarg i högstadiet, eller middle school för att det låter mycket coolare på engelska som alltid så fuck yeah!!!... hmm, i alla fall, så ja, och han spenderar sina händelserika och spännande dagar i ända till att skriva i sin mobildagbok om allt som händer omkring honom, som vi alla gör när vi känner oss ensamma, såklart... och yeah, story of his life, det låter ju nästan roligare än mitt! (Hihi) Men han är inte helt ensam för faktum har att han har en mycket god vän vid namn Deus Ex Machina (Jäklar vilket normalt namn!), som är hans låtsasvän (figures) och ja, dat´s about it... (NOT!) Och denna goda vän ger Yukiteru en speciell förmåga som gör så att hans mobil visar framtiden skriven i form av hans dagbok i 90 dagar fram, med allting skrivet ur hans perspektiv dvs. den där läskiga typen som observerar alla andra och skriver om dem och händelser omkring honom. Men, det är inte allt... Dagboken är hans biljett in i ett överlevnadsspel med 11 andra personer som alla ska döda varandra med hjälp av sina respektive framtidsböcker och den sista som står kvar i slutet tar Deus roll som gud över allt. (Ja, för han var faktiskt lite mer än bara en vän! Oj det där lät fel men ni fattar!!!) Men en av dagboksägarna är en tjej som han känner, som visat sig vara hans # 1 stalker (yay) och har sin egen "Yukidiary" som följer allt vad han gör var tionde minut, och Yukiteru slår sig ihop med denna fullständigt normala tjej för att överleva. (Like a true fucking pussy...)
Så bland karaktärerna har vi vår manliga huvudkaraktär Yukiteru!
Okej... inte helt olikt men inte helt rätt personligthetsmässigt, jag tänkte fel sorry! Jag menar: Vår MANLIGA huvudkaraktär Yukiteru!
Ja, han har ju verkligen rätt attityd, men utseendet...?
Okej guys, nu har jag perfekta bilden!
Tycker inte han har riktigt rätt inställning men det får duga!
Och så har vi ju Yuno, vars djup jag nu ska låta er utforska genom denna video:
Så yeah... hon är bara lite sådär... galen! (I said it please Yuno do not slice me!!!) Men hon är den absolut bästa karaktären i serien för att hon helt enkelt är så vrickad, galen samt rent asgrym då hennes skills in battle är av ett omåttligt slag!
Och sen har vi en del andra karaktärer, och majoriteten av de är motspelarna i elimineringsspelet, och de brukar även ha en del bakgrundshistorier att komma med. En av de absolut bästa av de övriga karaktärerna enligt mig måste nog vara Minene som är rent råhäftig, samt fyller en bra funktion i storyn.
Så, nu kommer vi till det smaskiga av denna recension (om man nu vill kalla den för en sådan hehe lol) då jag helt enkelt ska gå igenom vad jag gillade med serien, och inte, och låt mig förklara detta, det är sällan en så bra serie har haft så mycket brister som den fullständigt slagit mig i ansiktet med!
Vi börjar med handlingen, som definitivt är seriens starka sida. Mycket spänning, kommer en del läskigt shit som verkligen får en att rysa till ordentligt, och även det där psykologiska och komplexa som ska slå till tittaren rätt där det sitter med sin briljans. Men det är på ordet briljans som serien börjar misslyckas då den ibland känns som att den försöker vara alldeles för smart och istället får raka motsatsen till effekt och verkar dum, och vid andra tillfällen helt enkelt inte får ihop logiken. Och ett annat problem jag ser är att i en sådan serie som Mirai Nikki där det ska vara så allvarligt tenderar ibland den komiska lättnaden att kännas lite out-of-place och svår att uppskatta, inte minst då den lyckas klämma in fanservice med all sin värdefulla tid!
Och sen till karaktärerna, som som jag sade innan, har en del intressanta saker att ge till serien med sina olika personligheter och backstories. Jag måste erkänna att några av dessa karaktärer kanske till och med gjorde serien för mig, och var ett stort plus för den mörka och djupa storyn reflekterad i deras mörka och djupa personer. Tyvärr är detta statement inte sant för alla då många av dessa karaktärer måste vara några av de mest platta och ointressanta jag någonsin sett, som verkligen, ibland sina historier till trots, inte känns som att de passar in i serien. Och detsamma gäller de andra sidokaraktärerna som trots sina roller, eller kanske tack vare sina roller, aldrig riktigt växer till att bli några karaktärer som man gillar och vars inblandning och sätten de blir inblandade känns enormt tvingade.
Men, det värsta med karaktärerna, det jag hatar allra mest, måste ändå vara huvudkaraktären Yuki som är en mes, en pussy, en whiner, vadhelst man vill kalla det, och som till råga på det i åtskilliga fall beter sig som en total idiot utanför all realism som knappt ens kan stå själv, och som man bara vill slå. Jag skojar inte när jag säger att detta på allvar var första gången för mig som jag upprepade gånger slog huvudet i sängen på grund av en karaktär! Allvarligt, han bara grinar, och när han inte grinar så springer han, och han är bara-- (Masa är inte tillgänglig just nu då han för tillfället är och slår sig själv med en fisk i ren aggression)
Så tyvärr Yuki, men jag skulle vilja slå dig en vacker dag!
Haha!
Och nu till animationen, och det visuella! Karaktärsdesignen är inget särskilt och får vissa karaktärer att se drastiskt förenklade ut, och är ingenting att anmärka, varken som något dåligt eller bra. Animationen i sig är inget överdrivet bra heller, men actionscenerna kan jag dock ge den lite beröm för.
Ljudet ger en del passande musik som fyller stämningarna väl, ganska bra voice-acting inklusive Yukis fasettstämma som faktiskt på något vis passar för hans karaktär. (Men vilket vis kan det vara!) Bra openings och endings också, måste jag säga, är väldigt bra och helt rätt för animen.
Slutligen vill jag bara tala kort om slutet, men eftersom att vissa kanske är väldigt spoilerkänsliga så kommer jag markera spoilerna med parentes, och sedan på stycket därefter kommer det vara helt fritt från spoilermaterial så om ni inte vill höra mig prata om slutet kan ni bara hoppa förbi detta och in i stycket längre ned. Okej, redo, här kommer det:
(Jag tycker att slutet på sätt och vis förstörde det som serien hade byggt upp under flera avsnitt och gjorde det och alla känslor man haft under animens gång onödigt, och jag kan lätt tänka mig att man, om man verkligen gillade serien för vad den var, lätt skulle kunna störa sig på slutet, men mer än så tänker jag inte ta i recensionen)
Så, fortsättningsvis, gillade serien men de brister den hade var enormt störande och förödande för upplevelsen. Så, med det sagt, mitt betyg för Mirai Nikki, Future Diary, blir 7,4. Se animen, om ni tror ni kan hantera en handling som inte alltid går ihop, samt fucking Yukiteru som fortfarande är asjobbig! Så, om jag ska besvara frågan som jag ställde i början, skulle jag fortfarande vilja se den här animen om jag hade en future diary? Ja, men jag skulle hämta fler kuddar att slå på.
Ha en bra dag med en massa glädje och sol nu!
/Masa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar