Man on a Ledge filmrecension

En trist eftermiddag, lite regn och ganska mulet ute, och jag kände inte för att göra ett skit! Så, eftersom jag inte kände for att göra något så bestämde jag mig för att dra till en videobutik i närheten och köpa en billig DVD (vad alla gör om de inte känner för att göra ett piss såklart!) och det var just denna film. Så, kom hem, såg på den, saknade något att göra igen och spenderade dagen i ångest över skolstarten som kommer närmre och närmre, så det var ju en... glad dag!

Så, Man on a Ledge, från 2012, thriller, skriven av Pablo Fenjves och regisserad av Asger Leth.  Utspelar sig i New York, och bland skådespelarna har vi bland andra Sam Worthington, Elizabeth Banks, Jamie Bell, Anthony Mackie, Genesis Rodriguez och Ed Harris.

Denna film kollade jag på utan förväntningar, och med det sagt, den var faktiskt bättre än vad jag hade trott av en relativt slumpvist utvald film.

Filmen handlar om vår huvudkaraktär Nick Cassidy som sitter i finkan, av okända anledningar. Hans farsa har dött och han får tillstånd att lämna kåken för att gå be begravningen, som han utnyttjar till att fly, och tar någon dag senare in på ett hotell där han hamnar i ett rum väldigt högt upp, och sedan går ut genom fönstret och ställer sig på kanten mot väggen, startar värsta grejen och lockar till sig myndigheterna och en ganska saftig publik, ber om att en kvinnlig polis vid namn Lydia Mercer ska komma... Och yeah, sen står han där, kan möts sitt öde närhelst han vill, av okända anledningar, samtidigt som något särskilt verkar vara på gång i staden... (SUSPENSION FTW!!!!!)

Och bland karaktärerna har vi, den som jag nämnde innan, Nick Cassidy (Sam Worthington), den kvinnliga snuten som verkligen känns JÄTTEVIKTIG FÖR STORYN (Note:Ironi), Lydia Mercer (Elizabeth Banks), Nicks brorsa Joel Cassidy (Jamie Bell), och en del andra.

Handlingen kanske inte låter så bra, och jag kan inte säga att den var del heller. Ett problem jag ser med storyn är att vi som tittare aldrig får se vad som egentligen hände och varför Nick blev gripen, vi får bara höra om det, vilket är synd för en flashback från den tiden hade kanske väckt mer känslor och sympati, och stärkt karaktärerna. Som det är nu har man egentligen ingenting som säger varför man egentligen ska heja på Nick, och det blir långt ifrån samma episka ögonblick och spänning som det kanske annars hade kunnat bli.

Karaktärerna är like djupa som tomatskämtet och vi känner aldrig mycket för eftersom att de är där, de gör vad de ska göra, men inget mer. I viss mån kan jag förstå det men i detta fall tycker jag att de hade kunnat försöka mer, och som sagt, lagt in en flashback för att väcka sympati för huvudkaraktären. Och mitt sista klagomål om karaktärerna: Lydia Mercer, eftersom det känns som att hon är där av EN ANLEDNING, att vara ett halvhjärtat kärleksintresse. Jag svär på att de hade kunnat tagit bort just henne från filmen och det hade inte gjort någon större skillnad!

Skådespelet var helt okej, hyfsat övertygande om man bortser från Nicks eviga mumlande!

Dock, miljöerna och att filmen utspelade sig i New York var klockrent förfilmen!

Hyfsat snyggt filmat.

Ljudet var lite bättre än väntat, med ganska najs musik!

Såååååå... WE´RE NO STRANGERS TO LOOOVE! YOU KNOW THE RULES AND SO DO I! A FULL COMMITMENT´S WHAT I´M THINKING OF!  YOU WOULDN´T GET THIS FROM ANY OTHER GUY! I JUST WANT TO TELL YOU HOW I´M FEELING, GOTTA MAKE YOU UNDERSTAND! NEVER GONNA GIVE YOU UP, NEVER GONNE LET YOU DOWN, NEVER GONNA... NAHNAH ICE-CREAM!!!!!!!

Hehe, ja i alla fall betygtime! 5/10, väldigt genomsnittligt, inget särskilt, jag säger inte åt er att inte kolla på den men jag säger inte att ni borde. Om ni vill är det helt okej, om ni inte vill, också helt okej! Så, tills nästa gång, ha det Rick Astleyigt!