This book made me cry!!! - The Other Hand bokrecension

Idag kommer jag med en bokrecension, vilket var ett tag sedan, och ni som är mer i min närhet kan nog gissa vilken bok det är... En bok som man fick i skoluppgift att läsa, en skolbok som man var skeptisk mot som alltid, en bok som visade sig vara riktigt jäkla bra och drog in en, en bok med en djup historia, en bok med... douchebag karaktärer som antagligen satt och skrattade i sin glädje att göra mig besviken... Ja, jag talar om the Other Hand, av Chris Cleave.

The Other Hand är som jag sa för typ fem sekunder sedan en bok av Chris Cleave, som är en brittisk författare samt journalist, den är från 2008 och den andra boken som han har skrivit. Enligt honom inspirerades han att skriva den genom sin barndom i Afrika. Boken har fått enormt god publicitet med flera tidningar och personer som hyllar den, däribland  "Ett kraftfullt konstverk... chockerande, spännande och djupt påverkande..." av tidningen the Independent. Den nominerades för Costa Book Awards, vilket är ganska... fucking asbra!!! Kritikerna är av ganska skilda åsikter men en sak är klar, den är en bästsäljare.

"Kom kom, mina vänner... kom och läs min bok...!" Denna fotogena man är för övrigt Chris Cleave.

Handlingen följer en historia med två berättare av brett skilda världar, varav den ena är den nigeriska flyktingen känd vid det helt normala namnet Little Bee som kommer till Storbritannien, England, av okända anledningar, men med ett mål: att ta sig till London, till Kingston Upon Thames. Den andre berättaren är den brittiska Sarah som på något vis är kopplad till Bee och hennes förflutna...

Och bland karaktärerna har vi just Little Bee och Sarah, samt en del sidokaraktärer, varav jag nu kommer täcka någon enstaka, men börjar med Little Bee.

Little Bee har en historia som vi inte känner till i början, men som antydes vara ganska mörk då hon till exempel inte kan vistas i en ny miljö utan att börja tänka på hur hon ska ta död på sig själv så snabbt och smidigt som möjligt, utifall att "männen" kommer. Bee strävar efter att snacka perfekt Drottningengelska, fint översatt (hihi) så att hon ska kunna klara sig i det nya främmande landet med vanor och traditioner som hon inte känner igen.

Sarah... s man har dött, och hon bryr sig inte ett skit, och hon jobbar på en tidning, och yeah... Och hon är på något vis kopplad till Little Bee!!!!!

Och sedan är det värt att nämna Sarahs underverk till son, som inte alls är jobbig (inte alls!) och heter Charlie, eller ska vi säga... Batman! (BATMAN!!!!!) Som beroende på vem man är kan bli den där underbara lilla sötbomben som man ju älskar, eller om man är som jag, tycka att han är asjobbig liten skit! (Alternativ 2 ftw!)

Att gilla eller inte gilla... (ALTERNATIV 2!!!!!)

Boken har blivit enormt populär för sitt tema, flyktingar, tragedierna den visar samt synen på det brittiska samhället och kritiken mot det, samt att boken till viss del hanterar frågan identitet. Så långt som det berömmet går håller jag helt med, då det är helt sant! Början visar allt det här, och gör det enormt bra; man får snabbt insikt i Bees situation, får en del starka bilder i huvudet, och den sköter det hela väldigt bra. Hell, till och med Sarah och hennes problem och tema sköts enormt väl i inledningen! Bokens början, helt enkelt, är väldigt välgjord och gjorde mig verkligen motiverad att läsa vidare.

Och vet ni vad, boken levde ett tag upp till förväntningarna som väcktes väldigt bra! Men, det var i mittpartiet då handlingen verkligen skulle komma igång som jag, samtidigt som det var bra, fick försöka hantera en hel del besvikelser, som att boken inte utforskar vissa karaktärer så mycket som jag skulle vilja, vilket var en enda stor jäkla skam! Samtidigt, även om man får veta en del asnajs bakgrund och historia till allt som hänt och boken skötte de delarna obeskrivligt utmärkt, så brister mellanhandlingen, det som ska utspela sig i nuet, då det inte händer ett piss, ens efter att de har grävt klart i det förflutna! Det var då jag började tappa läslusten, jag hade verkligen velat se vad bakgrunden skulle leda till, se hur karaktärerna skulle hantera och reagera på allting, vilket jag inte fick då jag istället möttes av ingenting! I detta stora mittparti jag pratar om... finns det en punkt då boken verkligen känns som den dör. Och då den sabbar en uppenbar och skitbra chans att skapa en intressant konflikt... då når ilskan sitt max! Jag blev så arg över allt det puckade som hände, att jag tog upp telefonen och slog in ett random nummer bara för att skrika ut min aggression i ett...

Likaså med karaktärerna, som innan verkade väldigt bra!

Bee var en klockren karaktär redan från första raden och höll sig så, vilket var bra, och hennes tankar och teman samt inre konflikter var gripande och slutade aldrig fånga mig. Problemet är dock... denna bok har två berättare, varav den andra är Sarah! Sarah var en karaktär som öppnade bra, och verkade ge bra kontrast med sina problem gentemot de besvär Bee har, men det varade bara något kapitel då hon sedan blir jobbigt onaturlig, samt väldigt irrationell. Hennes handlingar och hennes tankar går helt enkelt inte längre ihop, och inte heller hennes känslolägen, och nej, jag tycker inte att detta kan skyllas på det faktum att hennes man dog; hon blir helt enkelt desto sämre skriven och karaktäriserad ju mer av boken man läser. Det är som att hon slits mellan flera idéer av författaren, men hennes karaktär har ingen anledning att göra det.

Och karaktärerna blir inte bättre då boken tar in en karaktär, vars namn jag inte tänker nämna, men som helt enkelt är ett fucking dickhead, obeskrivligt asshole, självisk som fan och vars irrationalitet nästan går upp i klass med Sarahs, även fast han inte har förlorat en partner vilket bara är ännu mer fail! Min ilska blev ännu större, så stor att jag kastade ut min påse Estrella Grill och köpte en ny som var OLW i min galenskap!

Den enda som i slutändan är okej, eller mer än okej, är Charlie, som, även om jag kom att ogilla honom mer ju längre storyn gick, var bra på så vis att han var utmärkt då man ställde honom mot Bee. De är så lika varandra i en mellan från olika världar, vilket jag inte tror var ett misstag när Chris skrev detta, och det ger verkligen pluspoäng för karaktärsaspekten.

Språket i boken är antagligen det bästa då det hela är så bra skrivet. Cleave ger en massa rent briljanta bilder och metaforer, har en talang för att skriva och ta upp saker som är så passande som det bara kan bli i sammanhanget! Språket är verkligen det som mest för romanen till liv, och då får man inte heller glömma en hel del av dialogerna, främst med Yevette men även med Charlie, som även de är jättebra eftersom Cleave även har en slående förmåga att göra karaktärerna som verkliga genom sina uttryckssätt, dialekter, och ordval! Dock kan dialogerna mellan Sarah och Bee kännas lite stela och ogenomtänkta ibland, och helt enkelt ganska tvingade. Men i övrigt är det klockrent skrivspråk!

Slutet. Slutet... är inte det bästa jag sett... I den sista delen av boken, som i detta fall är de avslutande sjuttio sidorna, blir allting så tvingat och onaturligt, så ilskan bara maxar och man börjar verkligen avsky en av karaktärerna, om man inte redan gjorde det,och det annars så perfekta språket verkar inte heller lyckas fånga de sista kapitlen heller. Jag säger inte att det var sämst, jag säger bara att det var synd att boken skulle sabba det hela desto mer, och avslutandet blev en desto större besvikelse då början var så bra!

Personligen, trots att min recension hittills låtit väldigt deprimerad, så gillade jag verkligen den här boken, till en viss punkt, och långt ifrån allt, men den var fortfarande bra i de teman som den behandlade, språket var exceptionellt, Little Bee och hennes historia var bägge asgrymma, inledningen var helt underbar! I slutändan beror mitt starka klagande på det faktum att den gjorde en så bra start, att mellanhandlingen till stor del också var jättebra, så att allt annat som inte levde upp till den nivån var av omåttlig besvikelse. Så, med det sagt och allt inräknat, ger jag the Other Hand (Little Bee) av Chris Cleave 7,5. Vad mitt slutgiltiga betyg betyder att det är en bra läsning, som jag skulle rekommendera till andra, och samtidigt kan jag förstå att det finns folk som inte har samma problem som jag, faktum är att en del av mig hoppas det. Om man kan se förbi bokens brister, eller inte stöta på dem alls, är man lyckligt lottad, för då kan detta vara en alldeles utomordentlig läsupplevelse!

(Tack för att ni läste min recension, det uppskattas! Kommentera gärna om det var något som ni ville ha sagt om the Other Hand/Little Bee! Och slutligen, klicka gärna på gilla-knappen om ni gillar mitt arbete och vill visa det, eller dela bloggen om ni tror att ni känner andra som skulle kunna uppskatta mitt arbete. Tack för ert stöd!)